Byggbranschen är en av Sveriges minst jämställda branscher. I en undersökning från 2015 anger 80 procent av Byggnads och Byggchefernas medlemmar, att arbetskulturen kännetecknas av grabbighet och ett tufft arbetsklimat. Men efter gemensamma krafttag börjar man nu se en förändring.
– På byggprogrammet behandlade en av våra lärare oss tjejer som luft. Han tyckte att vi skulle välja måleri som inriktning, för ”något annat klarade vi inte av”. Men jag är envis och kände att jag ska fan visa dem, berättar Emmelie Renlund, ombudsman på Byggnads och initiativtagare till byggbranschens #metoo-upprop, #sistaspikenikistan.
Efter studenten sökte Emmelie Renlund jobb som snickare på arbetsplatsen där hon tidigare gjort praktik.
– Bolagets chef frågade om jag klarade av att arbeta i en så mansdominerad bransch. Om jag skulle fixa att byta om med gubbarna, och se dem duscha. Vi har ju rätt till separata omklädningsrum enligt kollektivavtalet. Det var bara frågor som markerade att jag inte hörde hemma där.
Hon fick en provanställning, med motiveringen att ”du är tjej och vi tror inte att du kommer klara av det här”.
– I byggavtalet har vi inte provanställningar på lärlingar, de ska få tillsvidareanställning. Så min gamla klasskompisar fick fast jobb direkt. Det kändes som en käftsmäll, men jag började och det gick såklart bra. Kompetensen sitter ju inte i könet.
Emmelie Renlund har varit fackligt aktiv under flera år och blev 2014 invald i Byggnads styrelse, som den första kvinnan någonsin. Hennes första kontakt med Byggnads var via Näta, Byggnads kvinnliga nätverk.
– Det är en fantastisk gemenskap. Jag fick möta andra kvinnor i byggbranschen som också fått utstå diskriminering. Via Näta fick jag facklig skolning och kände att jag verkligen ville förändra. Det är åt helvete att vi inte ska kunna arbeta i en bransch bara för att vi är kvinnor.
Sedan två år tillbaka är Emmelie Renlund ombudsman på Byggnads Stockholm-Gotland.
– Jag älskar att arbeta som snickare. Det är ett varierande jobb, du tjänar bra och får arbeta utomhus med kroppen. Men mitt fackliga jobb brinner jag verkligen för. Som det ser ut i dag vet jag inte om jag kommer arbeta som snickare igen. Det är ett väldigt hårt klimat att jobba i när man är ensam kvinna på ett bygge.
Kajsa Hessel är ordförande för Byggcheferna, en förening för chefer inom byggbranschen. Hon berättar om byggbranschens smala rekryteringsbas:
– Man har traditionellt valt att rekrytera vita män. Därför är jämställdhet och mångfald nödvändigt för oss. Dels för att vi ska lyckas attrahera fler till vår bransch, dels för högkonjunkturen – det behöver byggas massor, såväl bostäder som infrastruktur.
Många kvinnor och män väljer också att lämna byggbranschen på grund av samtalsklimatet och arbetsmiljön, enligt Kajsa Hessel:
– Vi valde att kroka arm med Byggnads för tre år sedan och startade tillsammans initiativet ” Stoppa machokulturen”. Vi tittade gemensamt på hur vi kan få fler kvinnor att vilja arbeta i branschen.
Johan Lindholm, Byggnads ordförande tillägger:
– Det var dags att göra något själva – utan inblandning av arbetsgivare och intressenter. Vi ville se till att något verkligen hände, och det har det gjort nu.
I kampanjens första skede var byggarbetarna i fokus. Omvärlden behövde bli medveten om hur illa det egentligen stod till. Att en grabbig, hård jargong lägger grunden för större problem. Men, det var ingen lätt match att lyfta frågan.
– ”Ska ni tvätta vår byk offentligt?, ”vi måste lyfta goda exempel” eller ”så illa är det inte” var vanliga reaktioner från omgivningen. Vad vi ville åstadkomma var fullt fokus på frågan, säger Kajsa Hessel.
Johan Lindholm menar att initiativet har lett till fortsatt debatt. Många organisationer ber nu Byggnads och Byggcheferna om hjälp med att arbeta för en mer jämställd och inkluderande arbetsplats:
– Det är inte bara företag inom byggbranschen. Som ordförande för Byggnads är jag stolt över att vara med på resan mot ett bättre arbetsklimat på byggarbetsplatserna.
Hur ska ni ta arbetet vidare?
– Vi ger oss framförallt på värderingar och jargongen på byggarbetsplatserna. Det kan vara svårt att se hur någon som är i minoritet upplever machojargongen. Många menar att ”det här får man tåla”, säger Kajsa Hessel och tillägger:
– Det går inte riktigt att mäta hur macho branschen är i dag jämfört med hur det var innan, men vi kan mäta hur mycket vårt utbildningsmaterial har blivit använt. Bland annat har våra tre små kortfilmer visats över 400 000 gånger. Det är galet bra.
Emmelie Renlund är glad att de tyngsta aktörerna inom samhällsbyggnad skrev under Regeringens avsiktsförklaring i november förra året. De erkände att de inte har gjort tillräckligt.
– Det här är inte något som enbart förekommer i byggbranschen – det finns överallt. Men maktstrukturerna tar sig uttryck på olika sätt. I byggbranschen är det vanligare med mer fysiska och sexuella trakasserier, säger hon och avslutar:
– Alla klarar inte av att arbeta inom bygg. Men, andra ska aldrig bestämma vad jag klarar av eller inte – det måste jag få bestämma själv.
Text: Anna Bjur Foto: Inger Fagerberg